Mänskliga rättigheter i Sverige
I Sverige skyddas de mänskliga rättigheterna främst genom tre grundlagar; regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Tryckfriheten har varit grundlagsskyddad allt sedan 1700-talet och denna rättighet har äldst anor i landet.
Sveriges rapporter till FN och Europarådet
Här kan du läsa de senaste rapporterna om de mänskliga rättigheternas genomförande i Sverige.
Europadomstolen och Europarådet
Sedan 1995 är Europakonventionen svensk lag.
Europadomstolen kan ta emot klagomål från enskilda personer, enskilda organisationer eller grupper av enskilda som anser att deras fri- och rättigheter enligt konventionen eller något av tilläggsprotokollen blivit kränkta.
Sveriges handlingsplan för mänskliga rättigheter
Den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna 2006–2009 överlämnades till riksdagen den 14 mars 2006.
Handlingsplanen utgör ett led i arbetet för att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige.
Skyddet för de mänskliga rättigheterna finns framför allt i regeringsformens två första kapitel. I första kapitlet regeringsformen (RF) slås fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Det anges också att det allmänna särskilt ska trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö. Vidare framgår att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.
Regeringsformen
I regeringsformens andra kapitel finns bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter exempelvis de positiva och negativa opinionsfriheterna och den fysiska integriteten.
Av samma kapitel framgår att lag eller annan föreskrift inte får innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet. Vidare framgår att lag eller annan föreskrift inte får innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. Genom andra grundlagsstadganden anges under vilka förhållanden ingrepp i rätten att driva näring får ske och att samernas rätt att bedriva renskötsel regleras i lag. Rätten att gratis få grundläggande utbildning i allmän skola är också grundlagsskyddad.
I andra kapitlet regeringsformen finns också bestämmelser om vilka fri- och rättigheter som får begränsas, i vilken form begränsningar får beslutas och vilka allmänna principer som måste iakttas för att en begränsning ska få göras. En begränsning måste ha stöd i lag och får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen, som är en av folkstyrelsens (demokratins) grundvalar.
Begränsningen får inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. För vissa särskilda fri- och rättigheter finns dessutom ytterligare föreskrifter om begränsningar.
Utlänning likställs med svensk medborgare i flera fall men kan bli föremål för särskild lagstiftning, vilket framgår av regeringsformens andra kapitel.
Andra lagar
Vid sidan om grundlagarna har även många svenska lagar och föreskrifter på andra nivåer praktisk betydelse för den enskildes fri- och rättigheter. Detta gäller för en rad olika lagar och förordningar som berör till exempel hälso- och sjukvård, socialtjänst, kriminalvård, skydd mot olika former av diskriminering, skola och rättegången i tvistemål- och brottmål.
En ny lag - Diskrimineringslagen - trädde i kraft den 1 januari 2009. Lagen ska motverka diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Läs om Sveriges nya lag mot diskriminering
Europakonventionen ("Strasbourg")
Sedan 1995 är den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) svensk lag (SFS 1994:1219). Ett stadgande har införts i regeringsformen som anger att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.
Lagar som tillkommit innan konventionen blev en del av svensk lag ska tolkas i enlighet med konventionen och den praxis som finns. Lagstiftning som tillkommit senare får inte stå i strid mot konventionen eller den praxis som finns att tillgå.
EU:s kompetensområde
Flera frågor som ligger under Europeiska unionens (EU) kompetensområde berör i allra högsta grad mänskliga rättigheter. Detta är fallet med till exempel asylpolitiken och jämställdhetspolitiken. När lagstiftning som direkt härrör från EU:s institutioner ska tillämpas i Sverige, antingen det rör sig om ett direktiv som ska genomföras eller en förordning som är direkt tillämplig, är det viktigt att ett människorättsperspektiv finns med. Denna uppfattning stärks av det faktum att Europeiska rådet i december 2000 i Nice proklamerade stadgan om grundläggande rättigheter, den så kallade EU-stadgan. Stadgan är en politisk deklaration.
Sveriges ansvar
Sverige har undertecknat och ratificerat flertalet av de dokument som berör mänskliga rättigheter inom FN, Internationella arbetsorganisationen (ILO) och Europarådet. Ansvaret för att de mänskliga rättigheterna inte kränks vilar på regeringen och den statliga och kommunala förvaltningen. Men det är inte bara regeringens arbete som är av betydelse. Flera andra aktörer i samhället, såväl offentliga som enskilda, bidrar i sitt arbete till att de mänskliga rättigheterna främjas och skyddas.
Läs om Sveriges demokratiska system (på regeringen.se)
Senast ändrat 2009-07-21