Modern form av människohandel ökar i Nigeria
Tiotusentals människor köps och säljs som sexslavar i Nigeria varje år. Det gör landet till det hårdast drabbade i världen. Orsaker kan hittas i den lokala kulturen men också i en ökad europeisk efterfrågan.
Foto: Martine Perret/UN Photo
Mänskliga rättigheter i Nigeria
Den moderna formen av slavhandel, där de flesta blir offer för trafficking, beräknas i dag vara den tredje största illegala verksamheten i världen. Endast handel med vapen och narkotika har större omfattning.
Enligt FN-organet UNODC, som verkar för kontroll av illegala droger, brottsprevention och terrorism, överstiger värdet på slavhandeln i världen 70 miljarder kronor om året. Det rör sig om miljontals människor som med inslag av tvång och med syftet att utnyttjas, hamnar i prostitution.
Västafrika, däribland Nigeria, är den del av världen som drabbats hårdast av problem med människohandel. De nigerianska myndigheterna uppskattar att runt tiotusen vuxna och barn blir sexslavar årligen.
Det finns flera orsaker som samverkar till detta. Fattigdom i kombination med konstanta flyktingströmmar ses som de viktigaste. Det faktum att människohandel har kunnat bringa ett relativt välstånd till många fattiga familjer i ett land med låg utvecklingsnivå utgör ett grundläggande problem. Det finns inget effektivare medel mot trafficking på individnivå än sysselsättning.
Men det finns även lokala skillnader i Nigeria. Enligt myndigheterna kommer 75 procent av offren från Nigerdeltat, i södra delarna av landet. Det ställer teorin om att fattigdom delvis på ända, eftersom de norra delarna relativt sett, är rikare än de södra.
Här måste man alltså söka svar i den lokala kulturen, som är sexuellt mer tillåtande i söder än i norr. Dessutom har man kunnat märka skaleffekter av att om handel med människor väl etableras på en ort, kommer det området av naturliga skäl drabbas hårdare än andra. Idag ser man ett tydligt mönster att traffickingoffren hämtas upp i södra Nigeria och skickas till Europa, framförallt Italien, Nederländerna och Norge.
Vidare är det så att i södra Nigeria har trafficking istället för att motarbetats, snarare omfamnats av den lokala kulturen. Den äldsta dottern i en fattig familj får tidigt veta att hon skulle kunna hjälpa familjen ur dess ekonomiska fattigdom genom att arbeta i Europa och utifrån en stark familjelojalitet och en social press går hon med på det.
Man får anta att flickorna och familjerna i varierande utsträckning är informerade om att det handlar om sexarbete. Men antagligen kan ingen av dem föreställa sig hur svåra de förhållanden, som de prostituerade tvingas leva under, faktiskt är. Flera av dem utsätts regelbundet för både psykiskt och fysiskt våld av sina övervakare och kunder.
Systemet är uppbyggt kring att den unga flickan får svära en ed, i samband med att familjen drar på sig en skuld på 50 000 till 100 000 dollar. Detta avser ”omkostnader” i samband med resan till Europa. Flickans uppgift blir att betala av denna skuld för att därefter generera pengar till familjekassan. Denna skuld tar i genomsnitt tre till fyra år att betala av och under hela denna tiden är offret att betrakta som livegen.
För att komma åt problemet har de nigerianska myndigheterna skapat en organisation som försöker bryta den kulturella acceptansen av trafficking lokalt. I dag hamnar återvändande traffickingoffer i en mycket svår situation, och kan i värsta fall utestängas ur sin familj, eftersom de anses ha brutit sin ed och sina förpliktelser mot familjen.
Men det här kan inte bara ses som ett problem i utbudsledet. Trafficking är inte minst ett problem i efterfrågan och här har europeiska länder ett stort ansvar. Trenden i Europa är att legalisera prostitution trots att legalisering leder till ökad efterfrågan. Så länge sexköp är acceptabelt kommer det att vara svårt att få slut på trafficking.
JACOB MARTINSSON /UD
Senast ändrat 2009-06-02