Diskriminering
Den 1 januari 2009 trädde en ny diskrimineringslag i kraft där de tidigare sju diskrimineringslagarna slogs samman till en lag och diskriminering på grund av ålder och könsöverskridande identitet eller uttryck förbjuds.
Andra nyheter i lagen är att skydd mot diskriminering införs på nya samhällsområden där förbud mot diskriminering hittills inte funnits i lag, nämligen offentlig anställning, värnplikt och civilplikt, all utbildningsverksamhet, allmän sammankomst och offentlig tillställning.
Dessutom införs förbud mot diskriminering av praktikanter och av inhyrd eller inlånad arbetskraft.
Riksdagen antog den nya diskrimineringslag den 4 juni och lagen trädde i kraft den 1 januari 2009.
Tidigare var den svenska lagstiftningen mot diskriminering uppdelad på flera lagar och skyddet mot diskriminering var olika beroende på vilken diskrimineringsgrund det handlade om. I den nya lagen har de tidigare sju diskrimineringslagarna slagits ihop till en ny diskrimineringslag. Samtliga nuvarande diskrimineringsgrunder behålls, och två nya diskrimineringsgrunder har införts: ålder och könsöverskridande identitet eller uttryck.
Det nya diskrimineringsförbudets omfattning
I den nya lagen gäller förbudet mot diskriminering inom i princip alla samhällsområden och för samtliga diskrimineringsgrunder. Undantaget är diskriminering på grund av ålder, där förbudet begränsas till att endast omfatta utbildningsverksamhet och arbetslivet i vid mening.
I den nya lagen utökas också skyddet mot diskriminering på samhällsområden där förbud hittills inte gällt. De nya områdena är: offentlig anställning, värnplikt och civilplikt, all utbildningsverksamhet, allmän sammankomst och offentlig tillställning.
Ett exempel på lagens nya omfattning inom arbetslivet är att diskrimineringsförbudet också gäller till förmån för praktikanter och för dem som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft. Dessa grupper omfattades inte av skyddet mot diskriminering i den tidigare lagstiftningen.
En ombudsman istället för fyra
En ny myndighet - Diskrimineringsombudsmannen - ska svara för tillsynen över att den nya lagen följs. I samband med inrättandet av den nya ombudsmannen upphörde verksamheten hos de tidigare fyra ombudsmännen mot diskriminering; Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Den 1 januari 2009 slogs myndigheterna DO, HomO, HO och JämO ihop till en ny myndighet och samtidigt tillträdde Katri Linna som ny myndighetschef och DO.
Barnombudsmannen (BO) kommer att finnas kvar.
Diskrimineringsersättning i stället för skadestånd
En diskrimineringsersättning införs som ska ersätta det tidigare skadeståndet för kränkning. Genom diskrimineringsersättningen skapas bättre förutsättningar för högre ersättningsnivåer vid diskriminering. När ersättningens storlek bestäms ska särskilt hänsyn tas till den avskräckande effekten.
Vad står det i grundlagen?
Utöver den civilrättsliga diskrimineringslag är förbudet mot diskriminering också fastlagt i en av de svenska grundlagarna, regeringsformen, och i straffrätten. Enligt 1 kap. 2 § fjärde stycket i regeringsformen (RF) ska det allmänna bl.a. motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person. Den 1 januari 2003 trädde ett nytt målsättningsstadgande i kraft.
Enligt andra kapitlet i Regeringsformen, som behandlar de grundläggande fri- och rättigheterna, får lag eller annan föreskrift inte missgynna medborgare därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet. Utlänningar likställs i de allra flesta fall med svenska medborgare vad avser åtnjutandet av de fri- och rättigheter som regeringsformen garanterar. I regeringsformen anges också att det allmänna ska motverka diskriminering av människor bland annat på grund av nationellt eller etniskt ursprung och språklig eller religiös tillhörighet.
Regeringen överlämnade i december 2009 propositionen En reformerad grundlag (prop. 2009/10:80) till riksdagen. I propositionen finns bl.a. förslag om att begreppet ras tas bort i regeringsformen. I stället anges tillämpningsområdet för diskrimineringsskyddet som ”etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande”. Det föreslås också att diskrimineringsskyddet i 2 kap. RF utvidgas till att även avse sexuell läggning.
Förslagen kommer att behandlas i riksdagen vid ett första tillfälle i maj 2010 och vid ett andra tillfälle under hösten 2010. För att ändringarna ska godkännas krävs att riksdagen fattar två likalydande beslut om ändring. Det andra beslutet får fattas först sedan det hållits val till riksdagen.
Staffrättslig lagstiftning
Inom straffrätten finns en bestämmelse som direkt tar sikte på diskriminering. Det gäller bestämmelsen om olaga diskriminering i 16 kap. 9 § brottsbalken. Bestämmelsen innehåller förbud mot vissa former av diskriminering (ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung trosbekännelse eller homosexuell läggning) i näringsverksamhet m.m. Även personer som är anställda i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag omfattas av bestämmelsen.
En annan relevant bestämmelse är den om hets mot folkgrupp. Den som i uttalanden eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung trosbekännelse eller sexuell läggning döms för hets mot folkgrupp.
Enligt den s.k. straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § sjunde punkten brottsbalken, skall det vid bedömning av straffvärdet anses som en försvårande omständighet om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet. Bestämmelsen är tillämplig på alla slags brott.
Senast ändrat 2010-05-19
