Europeiska unionen
Frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och rättstatsprincipen är de grundsatser som Europeiska unionen (EU) bygger på. Den politik som EU för ska därmed respektera, skydda och främja de mänskliga rättigheterna.
Kriterier för EU-medlemskap
EU har 27 medlemsstater. Medlemsstaterna måste vara stabilt fungerande demokratier och rättssamhällen som respekterar mänskliga rättigheter och garanterar skydd av minoriteter. Dessa kriterier måste även ansökarländer uppfylla innan EU är villigt att påbörja förhandlingar om medlemskap.
Lissabonfördraget och stadgan om grundläggande rättigheter
Den 13 december 2007 undertecknade EU:s stats- och regeringschefer ett reformfördrag i Lissabon. Lissabonfördraget trädde ikraft den 1 december 2009, efter att fördraget ratificerats av samtliga medlemsländer.
Lissabonfördraget innebär bland annat att den stadga om de grundläggande rättigheterna som antogs år 2000 som en politisk förklaring nu är juridiskt bindande. I stadgan behandlas medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.
Lissabonfördraget öppnar också vägen för att EU som union ska kunna ansluta sig till Europakonventionen inom Europarådet.
Läs mer om Lissabonfördraget
Läs mer om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
Mänskliga rättigheter i EU:s gemensamma utrikespolitik
EU:s mål är att vara en kraftfull röst inom FN och andra internationella forum där mänskliga rättigheter diskuteras.
Opinionsbildning, deltagande i det internationella normativa arbetet och dialog med andra stater i frågor som rör de mänskliga rättigheterna, är viktiga delar i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP).
Frågor om mänskliga rättigheter uppmärksammas och påtalas i EU:s löpande arbete. Det kan gälla situationen för mänskliga rättigheter generellt i ett land eller enskilda fall, till exempel protest mot politiskt grundade frihetsberövanden.
EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter
Unionen har utvecklat riktlinjer för en rad frågor inom MR-arbetet som exempelvis dödsstraff, tortyr, barn i väpnade konflikter, barnets rättigheter, våld mot kvinnor och skydd för människorättsförsvarare.
Riktlinjerna anger förutsättningar för ett gemensamt agerande och gör det möjligt för medlemsländerna att på kort tid komma överens om exempelvis uttalanden eller uppvaktningar i ett visst land. Uppvaktningarna kan antingen vara generella till sin natur eller gälla ett individuellt fall.
Under det svenska ordförandeskapet i EU år 2009 var Sverige pådrivande vad gäller användningen av riktlinjerna och har bland annat tagit initiativ till fördjupad dialog med ett antal länder som har kvar dödsstraffet.
EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt
Dialoger om mänskliga rättigheter
EU har sedan mitten på 1990-talet, valt att inleda separata dialoger på expertnivå om mänskliga rättigheter. Det är cirka 40 länder som för en sådan EU-dialog idag. En sådan dialog förs exempelvis sedan 1995 med Kina. År 2002 inleddes på försök en liknande dialog med Iran, men denna avbröts tillsvidare 2006.
Politiska dialogmöten mellan representanter från EU och relevanta ministerier i dialogländerna äger rum varje halvår. Dessa kompletteras med möten mellan akademiska experter och organisationer inom EU respektive dialogländerna för att fördjupa diskussionerna och samtidigt bredda kontaktytorna mellan länderna vad gäller frågor om mänskliga rättigheter.
I flera länder, däribland Vietnam och Indien, för EU:s ambassader lokala dialoger med landets myndigheter om mänskliga rättigheter.
Separata dialoger om mänskliga rättigheter ger möjlighet till ökat fokus i diskussionerna samtidigt som de visar på den vikt som EU fäster vid frågor om mänskliga rättigheter. Separata dialoger om mänskliga rättigheter ersätter dock inte andra samtal om mänskliga rättigheter inom ramen för den allmänna dialog som förs med länder på olika politiska nivåer.
EU:s utvecklingspolitik
Främjandet av mänskliga rättigheter ska utgöra en väsentlig del av EU:s gemensamma utvecklingspolitik som förvaltas av EU-kommissionen.
EU:s samarbetsavtal med Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-avtalet, även kallat Cotonouavtalet) innehåller klausuler om mänskliga rättigheter och utgör en plattform för diskussion om enskilda länders respekt för de mänskliga rättigheterna.
I EU:s budget finns särskilda medel avsatta för det europeiska initiativet för demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna (EIDHR). Bland de mer specifika prioriteringar som gjorts för användningen av dessa medel finns kampen mot dödsstraffet samt mot straffrihet och tortyr.
Läs mer om det europeiska initiativet för demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna (EIDHR)
EU:s handelspolitik
Mänskliga rättigheter på det handelspolitiska området handlar huvudsakligen om relationen mellan handelspolitiken och förverkligandet av Internationella arbetsorganisationens, ILO:s centrala konventioner om mänskliga rättigheter i arbetslivet.
EU:s generella preferenssystem (Generalised System of Preferences, GSP) är ett handelssystem där utvecklingsländerna erbjuds förmånligare tullsatser för sin export till EU än industriländerna. Sedan 1998 finns regler i GSP om särskilda stimulansordningar till skydd för arbetstagares rättigheter. Länder som tillämpar den internationella arbetstagarorganisationen ILO:s konventioner om tvångsarbete, föreningsfrihet, rätt till kollektiva förhandlingar, icke-diskriminering och barnarbete har rätt till ytterligare tullnedsättning.
Senast ändrat 2010-05-05